Eskil

Örbyhusdagen

2012-05-28T07:33:00.002+02:00

I helgen hade Cirkus UHAC uppträdande på Örbyhusdagen. Jag var nervös innan eftersom det varit så varmt dagen innan, 27 grader i skuggan! Men över natten drog svalare luft in och vinden svalkade rejält så det var helt perfekt väder. Sedan oroade jag mig över att dagen skulle bli lång, med två uppträdanden med två timmar emellan, mycket folk och liv och rörelse. Med tanke på hur stressad Eskil kan bli av "suspekta personer" och sedan inte kunna släppa det. Men inte heller här var det några problem. Hundarna fick vara ifred, Eskil var hur cool som helst och bara njöt av att vara med och jag kunde slappna av!

Ett stressmoment för MIG var dock att en av deltagarna hade med sin höglöpande tik. Min andra hund, som annars skulle göra en del i showen, var helt låst på denna söta löpande BC-flicka. Det gick inte att få någon kontakt alls med honom och jag fick avblåsa att ha med honom överhuvudtaget. Eskil däremot var intresserad av damen (så klart - han är ju inte kastrerad!), men låste sig inte. Så han fick hoppa in istället för Josef på både slalomtävlingen och hoppa över banderollen. Något vi inte alls tränat - men funkade fint ändå! Han är guld värd, min Eskil.

Jag blir så rörd då jag tänker på hur helvetiskt förra året var med aggressioner och en överspänd hund som hela tiden var på sin vakt - och hur vi har det nu, en glad och pigg Eskil som hänger med på vad som helst och vill göra saker, vill samarbeta, vill gosa, vill umgås, njuter av livet! Går inte en dag utan att jag är extremt tacksam över att ha fått min Eskil tillbaka!!!

Stor publik var det!

Blogg-tips

2012-05-27T19:17:00.002+02:00

Yvonnes bärbara blogg - en cockerspanielherre vid namn Higgins, fick diagnos juli 2011

Sofie och Kamelerna - en faraohund vid namn Astrid, fick diagnos april 2011

Uppträdande

2012-05-25T07:06:00.001+02:00

Igår var det premiär-uppträdande med cirkusgruppen. Det var årets hittills varmaste dag men tackochlov var uppträdandet först på kvällen och det fanns skugga där vi höll till. Eskil har två uppgifter i showen - gå kadriljen och springa förbi tallrikar med korv i "korv-rejset".

Vi har tränat regelbundet i nästan ett halvår och jag har till min stora glädje sett att han klarar fint att vara med utan att bli minsta trött. Lite annat blev det igår då det var en fest med clown-tema och Eskil tyckte clownerna var enormt otäcka och han vaktade vår grupp som en hök. Kunde inte slappna av. Det ihop med värmen gjorde att jag blev orolig att han skulle stressa upp sig för mycket, men uppträdandet var bara 20 minuter och sedan kunde vi åka hem, så det var ingen fara. Han mådde hur fint som helst sedan på kvällen och även nu på morgonen.

På lördag har vi ett uppträdande till - och då är det dagtid och två stycken med två timmars mellanrum. Eftersom de lovat sommarhetta så har jag förvarnat gruppen att vi kanske måste avvika efter första uppträdandet, ifall Eskil verkar bli för varm. Eller om han reagerar på något i den miljön - han är ju tyvärr en sådan hund som har svårt att släppa saker då han väl börjat noja över något.

Det kan låta som att jag daltar med min hund och oroar mig i onödan, men så sent som häromdagen hörde jag om ytterligare en addison-hund som avlidit trots att medicineringen var påbörjad och hunden bara var några år gammal (dvs dog inte av ålderdom). Flera andra addisonhundar har hamnat på akuten. Det är en otäck sjukdom - mår hundarna bra så kan de leva normala liv och man märker knappt på dem att de är sjuka. Men det kan gå så snabbt utför om det väl rasar.

Magen fin och pinkandet mindre

2012-05-24T07:37:00.001+02:00

Magen blev aldrig värre - bra det! Och hans myckna kissande har avtagit tycker jag (men svårt att veta säkert tycker jag!). Han har fått 500mg Ido-C (C-vitamin) morgon och kväll i en vecka nu och efter samråd med veterinären så fortsätter vi ytterligare en vecka. Och håller tummarna att det inte blev nån urinvägsinfektion denna gång. Eller vad nu kissandet berodde på...

Full fart!
Foto: Anja Johansson

Något lös i magen

2012-05-19T18:48:00.003+02:00

Eskil har ju aldrig haft problem med magen, så då den blir minsta lös så oroar jag mig genast. Den var lite lös nu på eftermiddagen. Han kissar även lite mer än vanligt sedan några dagar tillbaka. Har kollat med veterinären och om jag fortfarande tycker att han gör det ännu på måndag så ska vi ta ett urinprov. Ifall han fått urinvägsinfektion igen.

Började ge honom Ido-C igårkväll (500mg) och gav även imorse, efter samråd med veterinären. För att försura urinen och kanske driva bort eventuella bakterier. Men frågan är - kan hans mage reagera på C-vitaminet (även om det ska vara ovanligt att hundar gör det)? Eller är hans mage upprörd över att ha varit "i gång" två dagar på raken (först en heldag i spårskogen och så dagen efter, igår, en heldag på Märsta-Sigtuna BK för att titta på tävlingar)? Eller har han fått i sig något ute - grillsäsongen har ju börjat "tyvärr"?

Återstår att se hur det utvecklar sig.

Nytt halsband från Jenny Johansson. (http://blackvanillas.se)
Fint!

Spårhund

2012-05-18T18:57:00.001+02:00

En heldag i skogen och Eskil fick gå ett blodspår för andra gången i sitt liv (och det första var nästan ett år sedan). Fint gick det även om han nog njöt mer av att få umgås med kompisarna Colin och Fly! :-)

Foto: Ina Michael

Bilder på Eskils pigmentbortfall på nosen

2012-05-13T17:39:00.000+02:00

Så här såg Eskils näsa ut förra sommaren. Det blev gradvis värre under ett halvår drygt - efter diagnos och medicinering så har det rosa så gott som försvunnit och "tegelstensmönstret" har också delvis kommit tillbaka.

Det såg avskavt ut under nosvingarna (även "tegelstensmönstret" försvann), först trodde jag det var någon skada eller märkligt "skogs-nosande" som åstadkommit det hela, men till slut var det för symmetriskt för att vara något sådant - och bredde ut sig mer och mer.

Veterinären utredde orsak till pigmentbortfallet genom att ta hudbiopsier (fast förstår inte varför det inte togs biopsi just på det drabbade området!). De hittade ingen orsak och klassade det som "vitiligo".

Nu i efterhand så kan man fråga sig varför de inte kopplade pigmentbortfallet och uppstötningarna OCH beteende förändringarna OCH rasen - och utredde för addison. De bara avfärdade detta utan att ens testa för det. Ett halvår senare var det ett faktum. Tackochlov att jag var påläst - och Eskil inte hann krisa.

Så här fin och svart var hans nos ett par år innan!

Blupp

2012-05-10T22:31:00.002+02:00

Foto: Anja Johansson

Hittade en blupp-pöl på golvet och inser att det säkert är ett halvår sedan sist (han har ju haft uppstötningar i flera år med ökad frekvens senaste året innan diagnos). Tänk! Förut var det ju flera ggr per dag. Inte så tokigt!

Problem med stånd igen

2012-05-07T07:06:00.000+02:00

Där runt årsskiftet hade ju Eskil en period då han ofta fick stånd. Sedan avtog de helt plötsligt, åtminstone har jag inte sett några tecken på det sedan dess. Förrän i lördags. Då låg han på soffan och sov i allsköns ro då det började. Och nu i morse kl 4 vaknade han också av att det satt igång.

Veterinären hade ju ingen förklaring till varför det skulle hänga ihop med sjukdomen annat än att han kanske mått dåligt ett tag och nu mår bra igen OCH är könsmogen med besked. Ja, inte vet jag. Men jobbigt är det för det blir droppar överallt... Nu slängde jag in honom i badrummet så fick han droppa klart där.

Hoppas det bara är skönt för honom och att det inte är något tecken på att något är fel hos honom.

Grattis på födelsedagen!

2012-04-19T07:05:00.003+02:00

Idag blir Eskil 5 år - grattis!

Foto: Anja Johansson

Ingen infektion kvar!

2012-04-16T22:06:00.000+02:00

Foto: Anja Johansson

Urinprovet vi lämnade imorse var rent! Infektionen verkar vara borta. Eskil dricker och kissar normalt och vi kan ta ett djupt andetag. Aaah.

Tunnhårig svans - men resten börjar ta sig

2012-04-15T19:51:00.000+02:00

Foto: Anja Johansson

Ni som känner Eskil vet vilken tjock päls han brukar ha på svansen (ja resten av kroppen också för den delen, även om den är kortklippt). Sedan i höstas blev han allt mer tunnhårig och i vintras var han nästan naken mitt på ryggen och pälsen var matt och torr och tovade lätt.

Nu är hans päls tjockare igen och glansig! Vet inte om det har att göra med att han generellt mår bättre och kroppen återhämtat sig, han har mycket bättre muskler och ork nu också - eller om det kan tänkas bero på att jag gett laxolja åt honom i 2-3 månader. Oberoende så ser han fin ut i pälsen nu - utom svansen. Den är fortfarande en forna spillra av sin tidigare prakt. Men Eskil är lika glad ändå. :-)

Nytt urinprov imorgon

2012-04-15T19:23:00.000+02:00

Imorgon ska vi lämna ett nytt urinprov för att kontrollera att antibiotikan tagit kol på alla bakterier. Men Eskil dricker inte alls mycket längre och inte heller kissar han mycket, så förhoppningsvis är det rent!

Medan han väntar så njuter Eskil av livet. :-)

Foto: Anja Johansson

Mår bättre?

2012-04-11T17:37:00.001+02:00

Vilar i fårhagen efter en fin runda (2009)

Svårt att avgöra om Eskil mår bättre. Han har inte kissat inne eller kissat på sig i sömnen sedan vi började med antibiotikan men å andra sidan var det ju bättre några dagar där emellan förut också. Och det är svårt att veta om han kissar normalt. Tycker ibland att det är såååå mycket och ibland att det ser helt OK ut.

Ska höra med veterinären vad nästa steg är, för att kontrollera att infektionen faktiskt lagt sig.

Urinvägsinfektion

2012-04-04T17:59:00.000+02:00

Foto: Anja Johansson

Imorse var vi alltså till veterinären. Helt otroligt att kunna få komma in så där spontant och dessutom inte behöva vänta nåt alls - var in och ut på bara en halvtimme!

Veterinären klämde och kände på lilleman och tyckte han verkade i fin form. Han har ju fått bättre päls sedan i vintras (inte alls så mycket svinto längre!) och har musklat på sig men ändå gått ner ett halvt kilo (väger nu 25.5kg) så han känns riktigt fin i formen. Sprallig och glad är han också - och blev alldeles till sig då han fick slemma ner veterinärens glasögon. :-)

Vi lämnade in ett urinprov och så kom en trevlig sköterska och tog lite blod på honom (och Eskil står bara lugnt på bordet och viftar på svansen under hela proceduren).

Nyss ringde veterinären och meddelade resultaten:

Elektrolytvärdena är fin-fina (Kalium 4.8 och Natrium 143).
Urinen innehåller däremot en massa vita blodkroppar och bakterier.

Urinvägsinfektion? Det var värst. De gör ingen odling just nu då urinprovet inte tagits så rent - och det högst troligt är just det som spökar. Istället sätter vi in Vetrimoxin på en gång. Tur att man hade lite kvar hemma sedan förra sommaren, så kunde han få första dosen nu och jag slapp åka till apoteket ikväll.

Hoppas han snart mår bättre!

Eskil jagar lillebror
Foto: Anja Johansson

Redan imorgonbitti

2012-04-03T22:21:00.000+02:00

Veterinären kan träffa oss redan imorgonbitti, så nu har vi precis varit ute och tagit lite urinprov med vår eminenta egenhändigt gjorda mackapär (kapad PET-flaska fasttejpad med silvertejp i änden på en lååååång stadig blompinne) och fört över pengar så det finns att ta av. Vi är redo.

Eskil med sin lillebror Josef

Veterinären kontaktad

2012-04-03T20:26:00.001+02:00

Jag epostade vår veterinär för att rådfråga angående drickandet/kissandet och hon svarade att detta inte låter så bra och bör kollas upp, helst innan långhelgen (påsk). Så vi ska se om det går att få till lite blodprover och ett urinprov på onsdag eller torsdag.

Eskil står och sörplar vatten under tiden...

Jag märkte nyss att hans högra öga är rödare än vanligt (normalt sett blir han röd i båda ögonen då han är extra trött - men aldrig bara i det ena). Dessutom har han bajsat kopiösa mängder idag (fast inte lös i magen). Jag känner min hund, något är inte som det ska vara. Även om han till synes är pigg. Gav en kvarts tablett hydrokortison extra nu ikväll, bara för att vara på den säkra sidan.

Eskil med sin storebror Isak

Kissat på sig igen - och kissar massor...

2012-04-03T17:43:00.001+02:00

Kommer hem och hittar pöl inne och har en hund som kissar floder då han kommer ut... Suck... Varför? Han verkar ju annars må bra.

Eskil letar godis i ett träd

Hydrokortison vs Prednisolon

2012-03-31T12:07:00.002+02:00

Veterinär Jeanette Hansson förklarade skillnaden mellan prednisolon och hydrokortison åt mig (då jag hör många hundar som går på prednisolon medan Eskil går på hydrokortison).

Fördelen med hydrokortison framför prednisolon är att hydrokortison är motsvarigheten till det kroppsegna kortisolet och är mer fysiologiskt och därmed lättreglerad. Prednisolonet har mer långvariga effekter och studier har gjorts på cellnivå där man ser att medan kortisol går in och binder kortvarigt i cellkärnan stannar prednisolon kvar längre tid. Kortisol har även en mineralkortikoid effekt som prednisolon saknar. Människor med Addison´s sjukdom tar hydrokortison.

Men det är så att traditionellt inom amerikansk och svensk veterinärmedicin så får Addisonhundar prednisolon. I t.ex.Nederländerna är det annorlunda, där behandlar man sedan årtionden Addison-hundarna med kortisonacetat tabletter (prekursor till hydrokortison), som man inom humanmedicinen numer ersatt med just hydrokortison.

Generellt använder man prednisolon för att behandla autoimmuna sjukdomar, för att stanna upp sjukdomsprocessen. Tyvärr upptäcker man ju fortfarande bara addisons sjukdom när hunden utvecklar sjukdomstecken och då är större delen av binjurebarken redan utslagen, så nyttan av den uppstannande effekten är tveksam i nuläget.

Kanske leder forskningen till att man kan identifiera Addison-hundar i ett tidigare skede - och då kan rekommendationerna ändras. Men i nuläget är hydrokortison att rekommendera.

Verkar helt OK igen

2012-03-31T11:46:00.000+02:00

Först igår verkade drickandet/kissandet återgå till det normala igen. Eskil har hela tiden varit pigg och glad, men något gjorde honom väldigt törstig. Det tar ett tag innan man lärt sig alla bulor på vägen, vad som orsakar vad och vad som leder till vad.

Foto: Anja Johansson

Kissat på sig under natten

2012-03-28T07:10:00.000+02:00

Vaknade till inatt och märkte att det var blött på lakanet där Eskil legat (tackochlov för att man varit förutseende och fortfarande har madrass-skydd). Sedan såg jag att han även läckt rejält över hela golvet - mindre droppar på stor yta, i ett försök att hålla sig. Vi gick genast ut och det bara forsade ur stackars liten... Detta skedde endast tre timmar efter kvällsrundan (och Eskil har ju klarat sig hela nätterna länge nu).

På med blöjan - den som vi packat undan och inte behövt ha sedan december.

Nu på morgonen verkade urinen vara i normala mängder igen.

Undrar vad som drog igång detta? Kan det bara vara stress? Han blev nämligen påhoppad av en hund i måndags (lite gruff, ett hack i örat men snabbt avslutat - fick extra kortison efteråt) och även igår (inga bett, bara gruff). Kan detta ha påverkat balansen i kroppen? Tycker att om det extra kortisonet jag gav bidrog så skulle han ha börjat kissa mer redan natten till tisdag och sedan under dagen igår. Men det kanske kan vara det ändå?

Svårt att veta. Jag får avvakta och se om det var en engångsföreteelse eller om det pågår längre tid. Och jag har ju ännu inte lärt mig leva med sjukdomen, så jag vet exakt hur allt kommer att te sig i olika situationer.

Håller tummarna för att han mår bra.

Canine Inherited Disorders Database

2012-03-23T15:57:00.000+01:00

Hittade lite intressant läsning:

http://www.upei.ca/~cidd/intro.htm

Gjort upp en plan för vaccinationerna

2012-03-15T20:14:00.000+01:00

Nu har jag bollat detta med vaccinationer med Eskils veterinär och vi har kommit fram till att vi tar valpsjuka/parvo/HCC-sprutan vart 3:e år och då med lite extra kortison för att hjälpa kroppen hantera den reaktion man får på vacciner. Det finns inga krav på vaccination av dessa sjukdomar annat än om man tävlar och då är det vart 4:e år för valpsjuka (ej de andra två). Vid införsel till Finland/Sverige finns bara krav på rabies. MEN - eftersom valpsjuka, parvo och HCC ändå existerar så vill man ju att ens hund ska ha ett bra skydd.

Kennelhostan tycker hon att vi struntar i då det trots allt inte är en fullt så allvarlig sjukdom - och vaccinet i sig också innebär en risk.

Så nu blir det vaccination först i december då det är dags för rabies-sprutan.

Vaccination

2012-03-13T16:57:00.000+01:00

Foto: Ina Michael

Då var frågan - vaccinera nu, sen eller senare? Det är snart två år sedan Eskil fick trippelsprutan valpsjuka, parvo och HCC. Enligt SBK/SKK tävlingsregler så måste hunden vara vaccinerad för valpsjuka och det gäller i 4 år. Parvo och HCC är frivilligt men rekommenderas, likaså kennelhosta. Inga krav på dessa vaccinationer vid in/utförsel heller.

I Eskils pass står att hans senaste vaccination håller i två år - det är ju vad tillverkaren garanterar. Men uppenbarligen måste det ju hålla längre ifall tävlingar inte kräver vaccination oftare än vart fjärde år. Samtidigt vill jag ju att han har ett bra skydd med tanke på att han inte får bli sjuk. Men vill inte vaccinera honom i onödan med tanke på att han ÄR sjuk.

Fick tipset att ta blodprov för att se om han har tillräckligt med skydd. Eftersom detta säkert är dyrt så vill jag ju inte göra det redan nu ifall det inte behövs, ifall det inte är någon risk att han är utan skydd ännu. Utan kanske först om något år. Men samtidigt är hans immunförsvar kanske nedsatt pga addison och kortisonet och det är ju inte säkert att hans vaccinations-boost håller i sig lika länge som en frisk hund?

Uj så svårt allting blev. Tur att man har många som ger goda råd! Gäller bara att få någon rätsida på det och komma fram till något beslut. Inväntar svar från Eskils ordinarie veterinär.

Andapsin

2012-02-29T09:19:00.001+01:00

Eskil har sedan i höstas fått Andapsin för att lugna magen pga uppstötningarna han haft (flera gånger per dag, under nästan ett års tid innan diagnos). Uppstötningarna slutade så fort han började dricka/kissa normalt och nu senast tyckte veterinären att jag kunde prova att ta bort Andapsinet och se hur han verkar. Uppstötningar är ett vanligt fenomen hos addison-hundar och det verkar lite oklart vad som påverkar, och om de borde avta med rätt dos kortison eller om de ändå fortsätter.

Jag drog ner på det långsamt, vet inte om man behöver göra det eller inte, men gjorde det för säkerhets skull. Men redan efter en vecka med bara 1ggr/varannan dag så började Eskil bluppa igen. Inte så ofta, men ändå någon gång per dag. Och nu då jag återgått till 2ggr/dag så har bluppandet upphört igen.

Jag låter honom vara kvar på Andapsin tills nästa veterinärbesök, så får jag diskutera det hela då. Men det verkar ju som att han behöver något för att lugna magen en smula.