Ultraljud och nya prover

Foto: Anja Johansson

Den 25 april var vi till veterinären men fick provsvaren först härom dagen, därav inget bloggande.

Denna gång ultraljudades hela innandömet för att kontrollera att njurarna såg OK ut och även urinledare och blåsa etc. Och absolut viktigast - få ett rent urinprov genom buken.

På Ultuna så ger de lugnande sprutor inför i princip ALLT, det är svårt att komma undan. Men jag hade diskuterat detta med veterinären innan då Eskil fick extremt låg puls förra sommaren vid sedering inför ultraljudet. Och hon tyckte att vi kunde prova utan. Nervös var jag, eftersom Eskil är väldigt reserverad och kan ibland slå bakut - även om han numera är mycket tapper hos veterinären. Så länge matte är med så är man trygg.

Innan ultraljudet träffade vi först en veterinärstudent och sedan veterinären. Tog kanske en timme. Sedan tågade vi iväg till röntgen och precis utanför dörren så öppnar sig Niagarafallen. Det bara forsar ur Eskil och han fyller korridorsgolvet med urin. Att man kan bli så kissnödig efter endast 1.5 timme (vilket var tiden sedan han kissade senast)! Men jag vet ju att stress fyller hans blåsa snabbt - och vi hade ju varit inne på undersökning en timme vilket ju förstås hjälpt till att fylla blåsan.

Ultraljudet kunde göras ändå, men något urinprov genom buken gick ju inte. Däremot så var Eskil superduktig och låg stilla hur fint som helst trots att de tryckte de hårda ultraljudsmackapärerna mot revbenen och det kom och gick folk i dörren och stod fem personer i rummet som mest. Har sällan känt mig så stolt!!! Med tanke på hur skeptisk Eskil är så var det helt fantastiskt att se hur tapper han är och vad han ändå klarar av. <3

De försökte sticka genom buken då det ju fanns lite urin kvar/påfyllt i blåsan. Men han ryckte till så de vågade inte utan skickade ut oss. Snopet.

Eftersom urinprovet var det viktigaste, så fick vi snällt komma tillbaka dagen därpå. Fortfarande osederad (tyckte veterinären) och jag var nervös över vad Eskil skulle tycka nu då han visste vad rummet innebar. Men var klok nog att fråga om det går att få bedövningssalva på buken innan sticket - och visst gick det att få det. Varför ger de inte det som standard?! Kanske för att de alltid söver ner allt först. Hm. Tydligen så är det väldigt stor skillnad på kliniker - t.ex. Strömsholm sederar bara om de måste inför UL medan Ultuna-personalen blir väldigt förvånad då man kommer in med en vaken hund.

I alla fall så fick Eskil salva på magen och sedan in i rummet och han var mer skeptisk denna gång men ack så snällt han lät sig lyftas upp! Väl uppe på bordet, liggandes på rygg, så fick vi vänta nästan 20 minuter innan veterinären kom in (sköterskan försvann för att hämta - och sedan blev vi lämnade ensamma i 20 minuter). Lite onödigt att ha honom att ligga så länge - psykologi är inte riktigt deras starka sida. Men han låg så snällt... och kissade på sig... Nu hade jag låtit honom hålla sig två timmar för jag tänkte att han hinner inte "stressa" innan och fylla blåsan på det viset - men tydligen var en liten stund i väntrummet nog. För så här kissnödig är han inte till vardags.

I alla fall läckte det bara lite, så då veterinären väl kom in så gick allt på en halv minut. Helt smärtfritt och okomplicerat. Så fick vi ett rör med klar urin med oss att lämna i receptionen (efter att ha varit ute och tömt blåsan). Jämfört med förra sommaren då urinen var som grumlig apelsinjuice i konsistens. Viss skillnad med blotta ögat!

I måndags ringde veterinären med provsvaren. Urinen innehåller fortfarande protein, ännu högre värde denna gång (1.91). Men inga bakterier eller blod eller annat konstigt. Alla blodprover ser fina ut och då det gäller elektrolyterna så ligger kalium nu snudd på för lågt (140)! Jösses.

Vi bollade en massa hit och dit, men planen är i alla fall nu att kunna sänka Florinef lite och se om det bidrar till det höga proteinvärdet. Men eftersom Eskil visar symtom på att få för lite kortison så höjer vi hydrokortisonet först en vecka och ser hur han reagerar. Sedan telefonkontakt och därefter sänkning av Florinef.

Risken är att han har något fel på sina njurar, som bidrar till detta. Men än så länge renar de i alla fall blodet som de ska.

Annars tyckte veterinären att Eskil var i betydligt bättre hull och musklat på sig. Hon har inte sett honom sedan januari och var då mycket bekymrad över hur tanig han var. Sedan dess har han fått största delen färskfoder och fått både bättre muskler och mer hull. Ändå finns viss tvekan från veterinärens sida att ge färskfoder och som vanligt får man tips på vilka Royal Canin veterinärfoder som finns... Jag är ytterst kluven i foderfrågan - men för tillfället så kör jag på med det jag ger eftersom han mår bra och vi inte fått några restriktioner från veterinärens sida än så länge.