Tror minsann kissandet är bättre

Rakad på båda frambenen.

Inga drastiska förändringar av kortisonsänkningen - men tror han är tillbaka till det normala nu då det gäller dricka/kissa. Svårt att säga säkert, det har ju pendlat förut också. Men känns lovande.

Pratade med veterinären häromdagen och vi sa att vi fortsätter så här, stämmer av om ett par veckor och sedan ett återbesök i december för att kolla blodvärden och urinprov. Veterinären sa då också - utan att jag själv förde det på tal - att jag ska påminna henne att hon ska ta blodprovet och ingen student. Kanske hade hon hört hur det gick till nu senast då vi var där... Först provade en student, sedan en till, sedan en till och sedan hittades en sköterska som också provade - och ingen lyckades, trots ÅTTA nålar, få ut så mycket blod som behövdes för alla analyser.

OK, han har tydligen svåra blodkärl. Men då är det inte lämpligt att studenter gör ett försök - eller åtta. Utan det behöver vara någon som i alla fall är erfaren. Jag gjorde ingen grej av det nu sist - för Eskil höll sig lugn trots grävandet i båda frambenen och jag var rädd att om jag började säga nåt DÅ så skulle han märka att jag var upprörd. Men hade tänkt ta upp det inför nästa besök, att det inte får bli så där en gång till. Men veterinären hann före. Hon är bra vår veterinär!!! :-)

Nackdelen med Universitetsdjursjukhuset är ju att en massa studenter ska "öva sig" på min hund. Borde man inte få reducerat pris om man ställer upp på det? Istället blir besöket dubbelt så långt och mer stressande för hunden. Tur att vår veterinär är så vettig som sagt. <3