Gallbesvär?!

Igår var Herr Eskimårtensson till doktorn. Och spänningen var olidlig där han låg på ultraljudsbordet och båda veterinärerna (ja, vår egen veterinär var också med - förutom specialisten på ultraljud) sa "oooooh" då de tittade på bildskärmen. Hur de kan se något på ultraljud är för mig en gåta - ser bara ut som nån svartvit massa som flimrar omkring på skärmen.

Det de såg var att allt såg normalt ut - förutom gallan. Där simmade det runt något "sludge" och mynningen var också delvis tilltäppt om jag förstod det rätt. Det var i alla fall inte stenar - men det såg helt klart inte normalt ut. Så möjligt att detta "sludge" kan täppa till ibland och han då får gallanfall? Och DET vet jag ju hur det känns, jag har själv haft gallstenar. Och det kunde verkligen förklara hans symtom - att de kommer efter att han ätit, att det gör djävulskt ont och att det också kan gå över och komma och gå i skov.

Mjälten såg för övrigt helt normal ut så den behöver vi inte fundera mer på.

Blodprover togs för att kolla det mesta på honom och inget var onormalt där. Inga tecken på att bukspottkörteln krånglar eller att han skulle ha någon blödning eller några problem alls med nåt annat.

Så nu känns det som att vi ringat in problemet till de anfall som han trots allt haft då och då under en längre period (även om det nu sist höll i sig ovanligt länge).

Dock verkar ingen ha hört talas om att bajset blir rött av gallproblem. Däremot hörde en bekant av sig och sa att hennes hund också hade terracotta-färgat bajs då den hade gallsten, men att veterinärerna inte kunnat koppla det då heller. Så kanske är det ändå något som kan hända? I alla fall så har Eskil fortsatt rött bajs men har annars mått bra.

Nu ska han få en kur med Denamarin för att se om det på ett milt sätt skulle kunna flusha ut vad-det-nu-är som finns i gallblåsan. Och så ska vi på återbesök och nytt ultraljud om 3 veckor.