Julhelgerna förlöpte utan problem

Foto: Anja Johansson

Innan jul var jag nervös över hur Eskil skulle reagera över julfirandet - att träffa min syster (han har en tendens att få riktigt hejdlösa glädjefnatt och bli halvt hysterisk) och mina föräldrar (samma glädjefnatt-risk där) samt hur det skulle gå med den långa resan och att bo borta dryga två veckor.

Jag gav lite extra kortison (en halv tablett) innan han träffade min syster och innan vi åkte med Finlands-båten och det halvdygn-långa bilandet dagen efter. Eskil mådde som en prinskorv. Inte minsta tecken på att bli hängig. Inte heller blev han så där super-tokig över att träffa familjen heller, då de denna gång fick lägga band på sig och inte hälsa på Eskil medan han var så där fnattig. Och då lugnade han ju ner sig nästan genast - tänk att det ska behöva komma en sjukdom för att få oss tvåbeningar att bete oss vettigt. :-)

I alla fall så kissade/drack han lite extra mycket under resdagarna och dagen efter, men det var helt klart en effekt av den ökade kortisondosen för så fort jag var ner på normalnivån igen så var allt OK igen. Det ÄR alltså sant, hans drickande/kissande har blivit bra nu!!! :-)

Foto: Anja Johansson

Första veckan vi var hemma i Finland så var Eskil hur glad och harmonisk som helst. Ingen större trötthet utom den första dagen efter resan. Andra veckan började han dock bli lite grinig på kvällarna. Han var uppenbart trött men kunde inte slappna av och sova, så han började morra åt gammelhunden Isak och var extra vaktig mot alla ljud han hörde utifrån. Han var inte slö och aptiten var hela tiden stor, så han hade nog ingen större dipp utan var helt enkelt trött.

Resan hem till Sverige gick fin-fint och väl hemma så kröp han ihop i sin brorsas BIA-bädd och sov i många timmar utan att röra sig. Men det gjorde minsann vi andra också, sov flera timmar, så det är ju inte så konstigt efter en resa som tar över ett dygn och man inte får mycket sömn under den tiden!

Sammanfattningsvis så har hela helgen gått helt problemfritt. Skönt! Svårt att veta innan hur han skulle orka och om han skulle dippa, men nu så vet man att han klarar även detta. Åtminstone då han mår så bra som han gör idag.