Foto: Ina Michael
Jag har inte vågat låta Eskil träffa bästaste kompisgänget på hela hösten då de ofta är så uppjagade och far omkring. Men idag var det dags. Och Eskil jagade inte alls upp sig som han brukar utan lufsade på i lagom takt (vilket ju visar på att han inte är som förut). Ingen extra medicin och inte blev han särdeles trött av det heller. TOPPEN! Nu vet vi det! Jag har ju farit varligt fram med honom för att se vad han klarar. Till sommaren hoppas jag vara på nivån att vi vågar åka på ett läger och träna flera dagar på raken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.