I helgen hade Cirkus UHAC uppträdande på Örbyhusdagen. Jag var nervös innan eftersom det varit så varmt dagen innan, 27 grader i skuggan! Men över natten drog svalare luft in och vinden svalkade rejält så det var helt perfekt väder. Sedan oroade jag mig över att dagen skulle bli lång, med två uppträdanden med två timmar emellan, mycket folk och liv och rörelse. Med tanke på hur stressad Eskil kan bli av "suspekta personer" och sedan inte kunna släppa det. Men inte heller här var det några problem. Hundarna fick vara ifred, Eskil var hur cool som helst och bara njöt av att vara med och jag kunde slappna av!
Ett stressmoment för MIG var dock att en av deltagarna hade med sin höglöpande tik. Min andra hund, som annars skulle göra en del i showen, var helt låst på denna söta löpande BC-flicka. Det gick inte att få någon kontakt alls med honom och jag fick avblåsa att ha med honom överhuvudtaget. Eskil däremot var intresserad av damen (så klart - han är ju inte kastrerad!), men låste sig inte. Så han fick hoppa in istället för Josef på både slalomtävlingen och hoppa över banderollen. Något vi inte alls tränat - men funkade fint ändå! Han är guld värd, min Eskil.
Jag blir så rörd då jag tänker på hur helvetiskt förra året var med aggressioner och en överspänd hund som hela tiden var på sin vakt - och hur vi har det nu, en glad och pigg Eskil som hänger med på vad som helst och vill göra saker, vill samarbeta, vill gosa, vill umgås, njuter av livet! Går inte en dag utan att jag är extremt tacksam över att ha fått min Eskil tillbaka!!!
Vad duktig han var Eskil :)
SvaraRaderaFör att svara på dina frågor som du ställde i min blogg. Ja hon har blivit mycket hårigare sedan diagnosen. Hon har fått hår där hon aldrig har haft hår förut. Som valp var Astrid väldigt hårig och det känns lite som att det är den pälsen som har kommit tillbaka. Jag hoppas att den får stanna kvar för hon är så mjuk och go :)
Jag har mailat SKK om det går att söka dispans för Addison men det går inte. Jag har mailat igen och försökt få reda på varför det inte går om det beror på kortisonet. Men jag tror att det har med att de är stresskänsligare att göra. Att SKK inte kan ge en hund dispans som kan bli dålig av stress. Jag har uppfattat är det kan vara så när man söker på deras hemsida. Jag hade själv velat söka dispans för rally och utställning. Men jag får helt enkelt stå ut med att inte ta några mera diplom i rally och att inte ställa henne som veteran. Himla trist.
Frågade på en klubb om jag fick vara med och tävla inofficiellt med min addison hund men då fick jag bara vara med utanför tävlan. det var på en inoff rallytävling. Så det verkar kört där med. Som jag har gått ut med sjukdomen så vågar jag inte anmäla till nått inoff heller utan att fråga.
Ja, det ÄR ju egentligen bra att de är stränga. För alla hundägare kanske inte tar sjukdomen på allvar och då kan hundarna fara illa. Har hört exempel där folk sagt att "äh, det är inte så farligt" om sjukdomen... skrämmande!
SvaraRaderaJag vill att Eskil ska få ett så aktivt liv som möjligt, men absolut inte riskera att han ska må dåligt. Därför har jag smugit in honom långsamt i "cirkus-gruppen" och hållit noga koll på vad han klarar. Och förvarnat gruppen om att jag när som helst kan avbryta och inte kunna vara med om jag är minsta osäker på att Eskil är stressad eller inte. Hittills har han inte visat några symtom alls - så det känns som att denna nivå klarar han fint.
Rallyn kan ju vara på samma nivå - men jag som inte är någon tävlingsmänniska så är det inte nödvändigt. Men hoppas att man kan vara med på inofficiella, även om det är utom tävlan, för att få en bedömning hur man kommer framåt i träningen (för aktiva hundar vill ju träna!).
Men att säga att man kan leva som vanligt med en addisonhund är att överdriva. Det är en otäck sjukdom som man måste ta på allvar och anpassa livet efter.