Vi har tränat regelbundet i nästan ett halvår och jag har till min stora glädje sett att han klarar fint att vara med utan att bli minsta trött. Lite annat blev det igår då det var en fest med clown-tema och Eskil tyckte clownerna var enormt otäcka och han vaktade vår grupp som en hök. Kunde inte slappna av. Det ihop med värmen gjorde att jag blev orolig att han skulle stressa upp sig för mycket, men uppträdandet var bara 20 minuter och sedan kunde vi åka hem, så det var ingen fara. Han mådde hur fint som helst sedan på kvällen och även nu på morgonen.
På lördag har vi ett uppträdande till - och då är det dagtid och två stycken med två timmars mellanrum. Eftersom de lovat sommarhetta så har jag förvarnat gruppen att vi kanske måste avvika efter första uppträdandet, ifall Eskil verkar bli för varm. Eller om han reagerar på något i den miljön - han är ju tyvärr en sådan hund som har svårt att släppa saker då han väl börjat noja över något.
Det kan låta som att jag daltar med min hund och oroar mig i onödan, men så sent som häromdagen hörde jag om ytterligare en addison-hund som avlidit trots att medicineringen var påbörjad och hunden bara var några år gammal (dvs dog inte av ålderdom). Flera andra addisonhundar har hamnat på akuten. Det är en otäck sjukdom - mår hundarna bra så kan de leva normala liv och man märker knappt på dem att de är sjuka. Men det kan gå så snabbt utför om det väl rasar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.