Öronen på halvstång

Men... vad hände? Från att ha varit odrägligt energisk (och senaste veckan även manisk på mat) så kommer jag hem till en Esk med öronen på halvstång, lufsar i skritt (denna hund SKRITTAR ju inte - han travar) och som lugnt väntar på att jag ställer ner matskålen (istället för att studsa jämfota och ivrigt sätta sig ner för att vibrera fram tills jag säger "varsågod").

Har tutat i honom hydrokortison och avvaktar. Nåt är knas - men kanske ha bara blivit för stressad av att de stökar i badrummet i lägenheten ovanför?

Och nej - kisseriet är nog inte så mycket bättre...