| Foto: Anja Johansson |
Eskil fick en liten dos sedering idag så att det inte skulle misslyckas med cystocentesen. Veterinären gav en mindre dos än förut och inte blandat med något annat (hon sa att man ofta ger nåt morfinliknande preparat också) utan det var bara den sort som det fanns antidot till. Om jag förstod det rätt.
I alla fall så somnade Eskil fint och UL gick utan problem. Men han var inte helt borta - och redan efter en halvtimme så började han sprattla till lite om det blev för stökigt. Veterinären ville passa på att ta blodprover medan han sov, för att inte stressa honom mer än nödvändigt, och medan vi väntade en stund på henne så passade jag på att klippa klor och pälsen mellan tårna. Perfekt! Gäller att alltid ha utrustningen med sig om det är tal om sedering - perfekt tillfälle för lite pedikyr.
Eskil var nästan vaken efter en timme men fick ändå en liten dos antidot - och kvicknade då till så han kunde gå ut efter bara en minut. Lite långsam andning hade han första halvtimmen av sederingen men inget alls lika oroväckande som förra gången (och denna gång hade vi en veterinärstudent med oss som höll ett öga på puls och andning). Då tog det ju evinnerlig tid för honom att vakna - och han hade låååååånga uppehåll i andningen. Detta kändes mycket mera rimligt. Skönt att veta - så behöver vi inte vara lika rädda för sedering i framtiden om det behövs.
Ultraljudet visade inte på några konstigheter alls, som vanligt. Urinprovet togs utan problem och skickades både på analys och direkt på odling. Men även om det inte syns några bakterier så vill veterinären sätta honom på antibiotika igen för att se om han slutar kissa/dricka så mycket då igen. För då tyder det starkt på att problemet sitter i njurarna. Och då behöver det inte synas några bakterier i urinen. Om han slutar kissa mkt nu på den korta kur vi påbörjar idag, så ska den förlängas till 6 veckor. Så nu väntar vi med spänning på hur det blir...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.